Joyeux Noël, Frankrike 2005, Regi: Christian Carion (Atlantic)
Julen – en fredens högtid
Verklighetsbaserat krigsdrama där såväl originaltiteln som översättningen säger mycket om handlingen. Det är den kalla julaftonen 1914. Första världskriget rasar i Europa. Tyska, franska och skotska trupper håller förtvivlat ställningarna i ett blodigt skyttegravskrig på västfronten. Men så inträffar något fullständigt otänkbart. Några soldater på båda sidor om stridslinjen lägger ner sina vapen och möter varandra i ingenmansland. Fler följer efter och tillsammans firar de en fredlig julafton. Dagen därpå hjälper de varandra att begrava sina stupade kamrater. Fiender har blivit vänner och de kan glömma kriget för en tid. Men kriget har inte glömt dem…
Tydligen inträffade flera spontana, och förbjudna, fredshandlingar under denna tid. Motståndshandlingar som visar att, om än aldrig så små, kan de få betyda mycket i längden och visa på betydelsen av profetiska motkrafter. Små symboliska gester som likt en snöboll som sätts i rullning kan bli omvälvande skeenden i långa loppet. Själv tänker jag varje år på julafton/juldagen som ett dygn som kan få bli just ett profetiskt förebådande om vad resten av årets dagar kan bli. En dag om året som i sig också pekar mot en framtid då Guds rike tar form med Fridsfursten på tronen enligt visionen i Jesaja. I biblisk tradition är det något väldigt konkret som påbörjas i och med att Guds son föds som ett litet barn i ett sjabbigt stall i Betlehem. Något som i förlängningen kommer att påverka alla krig så att de till sist tar slut.
Visst är ”Fiendeland” en dramatiserad film men faktiskt en sann historia i krigets skugga och som i första hand vänder sig till oss vuxna. Tystnaden som infinner sig strax före att alla klämmer in i ”Stilla natt” kan vara en påminnelse för oss idag att besinna sig innan man går till handling. Filmen kan, som sagt, påminna oss om att i juletid – ännu en gång – be en bön om att ljuset från Betlehems krubba ska lysa över alla en och envar och att varje krig ska upphöra. Vi kan åtminstone var och en börja med att hålla fred med vår granne, hålla sams inom familjen eller skapa ett tillfälligt vapenstillestånd med vår fiende.
Tänk om denna enda dag om året skulle kunna utökas till fler fredsdagar under hela året, och ett tillstånd som kunde sprida sig till plats efter plats. ”Fiendeland” renderades en Oscarsnominering för bästa utländska film. En film som griper tag. Året om.
Carl-Johan R Freed