Ryssland 2011, Regi: Andrei Zvyagintsev (Noble)
Ödesmättade bilder
Elena är omgift med en äldre rik ryss som blivit förmögen tack vare landets tigerekonomi. Så en dag dör han och såväl Elenas som mannens barn från ett tidigare äktenskap har synpunkter på arvet och framtiden…
Regissören ligger bakom hyllade ”Återkomsten” och ”Förvisningen”, starka filmer om solidaritet, längtan efter hemkomst, upprättelse och försoning av skuld, och som jag nämnt tidigare. Somliga har sett en ny Tarkovskij här – och jag är böjd att hålla med. Någonstans står denne relativt unge ryss i en ortodox tradition med ett kristet, profetiskt anslag. Kanske en kritik av det nya Ryssland som lämnat kommunismens ateism men inte återvänt till fädernas religion utan istället anammat sin motsats: den nya, råa kapitalismen? Kvar blir ett vakuum i människohjärtat, ett tomrum hos den moderne ryssen som är många gånger djupare än bland de folk som i årtionden handskats med marknadsekonomin. Man kan jämföra med det styckevis nedmonterade folkhems-Sverige som håller på att ersättas av extremindividualism och känslokyla.
Zvyagintsev har ett säreget bildspråk laddat med symbolik och långsamt berättande. Till synes händer inget på ytan men tittaren måste likväl följa med i handlingen. Men plötsligt sker något ödesmättat och avgörande; då gäller det att vara vaken. Antingen gillar man detta filmspråk eller ej.
Ja, det tar tid att vänja sig vid själva formatet men jag tycker alltid Zvyagintsevs berättande belönar tittaren i slutändan. Undertecknad fascineras mycket av hans tidigare filmer, och så även ”Elena”, och jag ser fram emot framtida alster!
Carl-Johan R Freed