USA 1982, Regi: Steven Spielberg (Universal)
En räddare utifrån – en räddare uppifrån
Jag var inte fyllda tio år. Jag följde med pappa och några kompisar på bio för att se den omtalade familjefilmen om den fulsöta rymdvarelsen. Den lilla utomjordingen hamnar av misstag på jorden, blir kvar på vår planet och måste lära känna och anpassa sig till en familjs vardag och levnadsförhållanden. Jag minns att jag grät, berördes och skrattade om vartannat…
2002 var det dags igen. Lagom till 20-årsjubileet av en av filmhistoriens mest kända och sedda filmer släpps ”E.T.” på nytt, även på DVD, med några scener ändrade och med finputsade specialeffekter. Visst är det ett sätt att mjölka pengar ur en av alla tiders mest inkomstbringande ”filmkossor” – speciellt riktade mot yngre generationer som inte sett filmen på bio eller äldre som av nostalgiska skäl vill återse den. Men å andra sidan är det också en hyllning till en fascinerande och älskad film gjord av en stor amerikansk filmskapare. Spielberg har f ö i samband med jubileet berättat att av alla filmer han gjort är det just ”E.T.” som ligger honom varmast om hjärtat.
Filmen är en barnfilm, dvs för alla som inte bara är unga till åldern utan också i hjärtat. Det är ett slags science fiction-saga, kanske svår att tro på, men så gripande, underhållande och välgjord att man måste ha ett stenhjärta för att inte röras. Men i samma stund är det även ett litet drama om huruvida det finns liv på andra planeter och vad som skulle kunna hända om vi kommer i kontakt med dem. Man kan också se historien ur några andra vinklar; den kan t ex handla om främlings- och utanförskap. Det är verkligen en film som förespråkar tolerans, förståelse och respekt.
En annan aspekt är den andliga. Det är intressant att notera att Spielberg, med judiskt påbrå, gör en film som så uppenbart refererar till den kristna trons centrum, Jesus. Likt en Messias kommer E.T. ner från skyarna. Människorna begriper inte vem han är, räds hans allt annat än fagra yttre och skräms bort. Men en del lär känna och älska denne underlige figur och lär sig dessutom ett och annat om livet av honom. När det är dags för E.T. att fara iväg till sin egen värld igen, står hans beundrare och tar farväl. Den lille pojken i familjen säger: ”Jag kommer att tro på dig hela mitt liv”. Hmm … inte är det väl en tillfällighet att nypremiären i Sverige förlades kring påsk?
Vi ska inte dra för många paralleller till det judisk-kristna budskapet. Men vi kan ända konstatera att filmen är ett litet mästerverk i sin genre – inte bara för den för sin tid moderna tekniken utan också för det gränsöverskridande temat. En familj för familjen och för alla!
Carl-Johan R Freed