Domaren

The Children Act, Storbr 2018, Regi: Richard Eyre (Scanbox)

En jurists dilemma 

Domaren Fiona Maye står inför sin karriärs svåraste och livsavgörande beslut. Ska hon tvinga tonårspojken Adam att ta emot blodtransfusion, som skulle rädda livet på honom, eller ska hon respektera hans och hans familjs religiösa övertygelse? I ett försök att få klarhet i situationen besöker hon Adam på sjukhuset. Mötet får en djup inverkan på dem båda, nya känslor väcks hos pojken och bortglömda känslor kommer upp till ytan för Fiona.

Helen Mirren är domaren i en riktig paradroll. Så engagerad och så upptagen – men som korsar gränsen för det självupptagna. Två tankar infinner sig: Även den mest hängivne entusiasten riskerar att låta arbete och engagemang svälla över alla breddar på bekostnad av familj och personliga intressen. Detta gäller inte bara konstnären eller forskaren utan också de som står i den sociala rättvisans tjänst –även vi som tjänar i den kristna kyrkan. Och det gäller inte bara män utan också karriärskvinnor hur behjärtansvärd ”Saken” med stort ”S” än må vara.

Och den andra funderingen; Jehovas vittnen och deras lagiska tolkning av blodet i Gamla testamentet är även en varning till den kristna församlingen att inte låta regler gå före barmhärtighet. Vad kan vara viktigare än att rädda en ung människas liv? Flera liknelser av Jesus i mötet med fariséerna visar att vi inte kan komma undan varken den befriande sanningen eller den radikala nåden med hänvisning till att vi måste skydda vår kyrka, följa en text slaviskt, värna en ledares rykte eller på något sätt hjälpa till att hålla uppe Gud! ”Domaren” är därför också en viktig påminnelse i kölvattnet av #metoo att hela sanningen – hur obekväm den än kan vara – måste fram i ljuset och befria.

Carl-Johan R Freed