THE KING OF ANIMATION!
Varför inte koppla av tillsammans över åldersgränserna med en Disney-film? Kanske kan man finna en stund i mellandagarna, någon sporlovseftermiddag, under en sommarkväll eller på höstlovet att bänka sig framför en tecknad film. P g a TV:s massiva inflytande och kommersiella krav associerar nog dessvärre många till tecknade serier av låg kvalitet. Eller så har man faktiskt inte sett mer än en de traditionella filmklippen i ”Kalle Anka & hans vänner önskar god jul” på julafton. Men då glömmer man att Disneys finaste signum egentligen är de omsorgsfullt utförda långfilmerna som inte bara är underhållande utan också av utsökt kvalitet – inte sällan förenade med ett tänkvärt budskap. Låt oss se närmare på ett par av dessa!
Walt Disneys första stora långfilm och en av alla tiders största tecknade klassiker, Snövit och de sju dvärgarna (1937), tål att ses – om och om igen. Observera dock att DVD-utgåvan kan vara svår att få tag i (lättare att hyra än att köpa; vid köp på t ex nätet får man räkna med att punga ut med en rejäl slant!). Bröderna Grimms berättelse baseras på det eviga temat om kampen mellan gott och ont i människan. Här tar det sig uttryck i form av mindervärdeskänslor, avund, hat och självhävdelse när drottningen försöker förgöra den undersköna Snövit, sin rival till titeln ”den vackraste kvinnan i landet”. Djupast sett kan man faktiskt se undertoner som refererar till den kristna föreställningsvärlden – för vad är styvmoderns kamp mot Snövit om inte en parallell till djävulens avundsjuka och strid mot Guds Son? Det är på sin plats att utfärda en varning: ”Snövit” är en ganska mörk historia och lämpar sig inte för de allra minsta, i alla fall inte utan en vuxen hand och någon som kan förklara händelseförloppet.
I dessa DVD-tider släpps många s k special editions (särskilda releaser med extra material) och nyutgåvor av äldre filmer. Älskare av tecknad film kan återigen glädja sig åt Den lilla sjöjungfrun (1989). För första gången kommer denna ut på DVD – givetvis med en massa bonusmaterial. H C Andersens saga överfördes till vita duken i slutet av 1980-talet på ett så förnämligt sätt att detta innebar lite av en comeback för Disney-koncernen som upplevt en lång svacka sedan 70-talet. Framgången hade man inte minst alla roliga och ovanligt vältecknade figurer och bra musik på soundtracket att tacka för! Det har också kommit en s k re-release av Peter Pan (1953) – om pojken som inte vill bli vuxen utan istället uppmanar publiken att släppa loss fantasin och återvända till barndomens förundran över livet (återutgivningen kommer med lite annorlunda bonusmaterial).
Uppföljare – som blivit så vanliga att vi nästan förväntar att de kommer något år efter ursprungsfilmen – är givetvis en kassako för filmbolagen. Så också när det gäller animerade filmer. Ibland är dessa uppföljare av bättre kvalitet men oftare är de klart sämre än den första filmen och släpps direkt på DVD. Ett exempel dock på en bättre variant är Bambi 2 (2006). Denna fick premiär 64 år efter Bambi (1942) – vilket är rekord vad gäller avstånd i tid mellan originalet och ”tvåan”! ”Bambi” räknas till Disneys klassiska succéfilmer men liksom flera av dessa stora filmer vågar den också ta upp lite svårare frågor vid sidan av att bara underhålla för stunden. I ”Bambi 2” följer vi det lilla rådjuret när han växer upp och lär känna sin pappa. Kanske kan denna fabel vara en möjlighet till identifikation för de unga grabbar som växer upp med frånvarande fäder i vår tid?!
Listan på sevärda Disney-filmer, som också har en tematik och en sensmoral som är värd att lägga på minnet, kan göras längre men vi avslutar här med några korta kommentarer till ytterligare ett par stycken:
Dumbo (1941) – en skrämmande studie i mobbingtekniker och utstötningsmekanismer.
Micke & Molle (1981) – handlar om vänskap & tolerans över alla gränser; här illustrerat via en räv och hund som egentligen inte borde vara kompisar! 2006 kom Micke & Molle 2 – en inte revolutionerande men värdig uppföljare.
Skönheten & Odjuret (1991) samt Ringaren i Notre Dame (1996) – kärlek och vänskap över mänskliga gränser men också det ständigt aktuella temat att se nästan utifrån insidan och aldrig döma på grundval av yttre företräden. Några OK uppföljare har också släppts – något som gäller för de flesta Disney-filmer.
Lejonkungen (1994) samt Tarzan (1999) – liksom i ”Bambi”-filmerna tas far-son-relationen upp. ”Lejonkungen” har f ö också mycket av evangelium i sig. I ”Tarzan” kan man även fundera vidare på hur civilisationen begränsar oss människor och påverkar vår identitet.
Pocahontas (1995) – bygger på den verklighetsbaserade berättelsen om den lilla indianflickan som blev kristen, ett faktum som sorgligt nog filmmakarna på Disney slarvar bort. En medveten flirt med nyandliga strömningar, eller vad?
… och till sist en oerhört lyckad modern dataanimerad variant, Hitta Nemo (2003), men med ett klassiskt – nästan gammeldags – tema. Denna film kan faktiskt vara en hjälp om man någon gång vill illustrera den förlorade sonen-temat på ett lättillgängligt och underhållande sätt för ett yngre släkte! Fortsättning följer…
Carl-Johan & Ingela Freed