Das Weisse Band, Österrike m fl, 2009, Regi: Michael Haneke (Folkets bio)
Dolt under ytan
Kontroversielle Haneke utforskar det mänskliga psyket, moraliska frågor och existentiella spörsmål i sin filmer. En film gjord i den tematiska linje som kan skönjas i andra filmer av honom som exempelvis ”Pianisten”, ”Dolt hot” och ”Funny Games”. Denna gång i skuggan av andra världskriget, i en liten by där ondskan frodas bakom fasaderna. Byborna vill inte göra upp med sitt förflutna utan sopar allt under mattan. Man vågar inte se sanningen i vitögat – och då hjälper inte vita ”renhetsband” på barnen som en påminnelse om oskulden.
Haneke diskuterar frågan om barnets oskuld och de vuxnas ansvar. Det är ganska plågsamt att se prästen, vetenskapsmannen och godsherren i en ohelig allians för att skydda samhället. ”Det vita bandet” är lång, suggestiv och tar tid på sig att bygga upp handlingen. Onekligen fascinerande och svårt att inte se vidare. Man vill ta del av dialogen som för framåt för att förstå vad som egentligen händer. Inte blir det sämre av det förnämligt svartvita fotot.
Jag funderar på om regissören kritiserar sitt hemlands kultur som också tillåtit Hitler och Fritzl att verka fritt. Eller är det helt enkelt så att om vi låter skuggorna ta överhand så kan ondskans frön gro precis var som helst?!
Carl-Johan R Freed