USA 2004, Regi: Paul Haggis (Scanbox)
Etik och samvete på vita duken
På senare år har filmer som tar upp personer som står inför moderna, moraliska vägval blivit allt vanligare. Här nämner vi ett par stycken med olika infallsvinklar – och med varierande slutresultat! ”Crash” är ett lysande exempel.
I samband med en bilolycka i Los Angeles korsar ett antal människoliv varandra, människor vars livsöden förändras totalt… ”Crash” blev en stor Oscarsvinnare vid 2005 års gala och fick bl a statyetten för bästa film. Ett mycket välförtjänt val! Skönt att kunna konstatera att Hollywood inte bara premierar underhållning och breda storfilmer utan också filmer som vågar ta upp mer komplexa frågor som berör tittaren på djupet.
”Crash” handlar kanske först och främst om medmänsklighet – eller brist på det i den moderna storstadsmiljön. Relationerna vacklar, rasismen frodas och alla tycks sprängfulla av rädsla och fördomar. Samtidigt har individerna fortfarande ett djupt liggande behov efter närhet, beröring och bekräftelse. Men snäppet djupare är det också en film om existentiella frågor kring människans livsvillkor, en film som diskuterar frågorna om skuld, försoning och mening. Filmens titel kan översättas i två riktningar; både ”krock” i form av bilar som kraschar i en olycka men också att ”stöta till något” då man av misstag går in i någon annan. Den yttre företeelsen, olyckan, kanske var en medveten handling? Den kanske syftar till ett inre skeende, nämligen en stark önskan att få komma in i en annan människas liv och bryta anonymiteten. Man kan fråga sig: Har isoleringen gått så långt att människor idag gör allt för att uppnå sann intimitet? Har vi byggt upp så höga murar att vår desperation efter att få möta en annan person och bli berörd i vårt innersta kan leda till handlingar som vi senare kommer att betala ett högt pris för? Detta fenomen blir extra tydligt i en stad som LA; i en annan film – Collateral– som tangerar tematiken i ”Crash”, sägs det: ”En man klev på tunnelbanan och dog sittandes. Det tog sex timmar och ett antal stationer innan någon ens märkte att han var död…”.
”Crash” arbetar på flera plan och rymmer hela tiden olika lager av undermeningar. Suveräna skådespelare gestaltar ett starkt manus som bygger på ett mosaiskt berättande – det som från början verkade vara tillfälligheter visar sig efterhand vara del i ett tydligare mönster där människors möten har ett klart samband. Detta postmoderna berättande har varit populärt sedan 1990-talet genom t ex berättelser som Grand Canyon och Short Cuts. I ”Crash” är det utfört med alldeles speciellt lyckat resultat! Vi möter t ex ett par riktigt, riktigt starka sekvenser kring moraliska vägval: en scen handlar om en dramatisk räddningsaktion ur en brinnande bil och en annan om en man som är beredd att skjuta en familj i ett desperat och oöverlagt hämndförsök.
Möjligen kan vi konstatera att det nog är en ny trend på gång i Hollywood. Många påtalade att det största med Oscarsgalan i mars 2006 är att man från filmbranschens håll för första gången på många år så tydligt lyft fram avancerade politiska, sociala och etiska filmer – och dessutom belönat dem med rätta efter sin kvalitativa förtjänst, inte efter kommersiell framgång. Det har dessutom blivit helt accepterat med kändisar som medverkar i smalare independent-filmer med mer serösa teman. Även om inte all politisk korrekthet bör falla kristenhetens läppar i smaken så är diskussionen i alla fall välkommen – både ur publik och ideologisk synvinkel! Att notera i ”Crash” är att – trots att Gud inte nämns vid namn utan snarare lyser med sin frånvaro – är ändå frågeställningarna om det gudomliga, livets mening och människors relationer mycket påtagligt närvarande i filmen. Detta är ytterligare en anledning till att just ”Crash” är en mycket minnesvärd Oscarsvinnare som bästa film 2005!
Carl-Johan & Ingela Freed