USA 2000, Regi: Lasse Hallström (Global Vision)
Asketism vs njutningslystnad – eller balans helt enkelt!
Från den här filmen tänker vi särskilt på två klipp som med fördel kan användas i olika undervisningssituationer. Vi hade med ”Chocolat” i ett tema-nummer för EFK Direkt om att våga tänka nytt och annorlunda som församling, att gå utanför invanda cirklar.
I en fransk småstad på 50-talet övervakar borgmästaren och kyrkan varje invånare. Men så en dag anländer en exotisk kvinna som bryter invanda mönster när hon öppnar en chokladaffär… I en komisk – men också halvtragisk – scen möter vi den religiöse och rigide borgmästaren som gått in i fastetiden men inte lyckas fullfölja sina intentioner. Han har gjort allt för att stå emot frestelserna men de blir honom övermäktiga. På ett skickligt sätt klipper Hallström så att vi får se den stackars borgmästaren slumrande i chokladbutikens fönster efter att i smyg ha kalasat på choklad under natten. En situation ganska lätt att identifiera sig med för alla oss som någon gång misslyckats med vår fasta!
Men nu till en mer central, och mäktig, scen i detta sammanhang. Mot slutet av filmen – i ett slags försoningsakt – fylls den katolska församlingen av bybor vid påskhögtiden. Strax efter samlas alla på kyrkbacken för att festa på choklad. Vi tycker att detta är en underbar bild för kyrkans möjligheter att bygga broar utåt! Här har vi ett gott och illustrerande exempel på hur kyrkan måste jobba på att härbärgera olika slags trosuttryck inom sig och att inte spela ut det ena uttryckssättet mot det andra. Självklart ligger trons grunder fasta, ja vår tro är svartvit i egentlig mening. Men våra stilar och sätt behöver verkligen inte vara det. För visst MÅSTE våra församlingar klara av att både inkludera gudstjänst och fest, allvar och uppsluppen glädje och överbrygga klyftor mellan församlingstrogna och kyrkoovana?!
Till sist: ”Chocolat” handlar mycket om hur passion och livsglädje vinner över stelbenthet och rigiditet – något för oss gammelkristna att fundera över när vi gestaltar tron! Och en liten parentes mot slutet: Det har sagts att Hallström ändrade i sitt manus gentemot Joanne Harris förlaga. I boken är prästen ”the bad guy” men i filmen har Hallström tonat ner dennes avgörande och drivande roll till förmån för borgmästaren. Detta har tolkats som eftergifter mot t ex konservativa katolska grupper för att inte onödigt stöta sig och därmed förlora potentiella tittare p g a negativ publicitet. Om det verkligen är så tycker vi nog att kyrkans folk – liksom i filmen som sådan – bör tänka efter hur vi uppfattas av omvärlden…).
Carl-Johan & Ingela Freed