Bruce Almighty/Evan Almighty, USA 2003/2007, Regi: Tom Shadyac (Universal)
Hör Gud bön? Kan Gud gripa in i modern tid?
Om Gud hör bön, så måste ju Gud finnas. Och i sådana fall: Vilka böner svarar han på? Är Gud förresten en ”han”? Vilka böner svarar Gud inte på? Varför / vilka är kriterierna? Hur ska man vara för att Gud ska lyssna på en?
Många, inte minst icke-troende, ställer faktiskt dessa frågor. Bruce den allsmäktige är ett modernt och kul exempel på detta. Jim Carrey (vem annars?) spelar nyhetsankaret som vill komma upp sig i karriären. Han är på gång när helt plötsligt livet bara vänder. Allt går emot honom, stort som smått. I ett svagt ögonblick anklagar han Gud för att inte göra någonting åt världens bekymmer. Efter att ha blivit avskedad från jobbet kallas han till ny arbetsintervju. Han möter en färgad städare i ett övergivet kontorskomplex – Gud! ”Gud” säger åt honom att han ska få överta den gudomliga rollen för en tid och själv få se hur lätt det är att svara på motstridiga böner, jämka samman folks viljor osv. Människan Bruce blir – allsmäktig!
Filmen är betydligt roligare och bättre än man kanske väntar sig. Carrey och regissören, Tom Shadyac, har tidigare gjort Liar Liar ihop. Än en gång kombinerar de Carreys mimik och egenartade utspel med en historia om en vanlig människa som får sin vardag och sitt normala liv ändrat. Det är fluffigt och lättsamt men stundtals väldigt roligt och manar, faktiskt, till lite eftertanke.
Teodicéproblemet finns med som en bakgrundsfond men kanske ännu mer frågan om bön och bönens makt. Även tanken på vad som skulle hända om människan skulle få Guds makt finns där. Vi hör ekon från Eden och Adam och Evas konversation med ormen. Det blir i filmen både tragiskt och lustigt när den syndfulla, fallna människan får Guds makt och vad han då gör med den. Vi har nog alla velat få del av denna makt men få av oss tänker på hur svårt det måste vara att hantera den med våra orena hjärtans alla lustar och felaktiga motiv. Hysteriskt roligt blir det när Bruce inte vet vilka böner han ska besvara och hur – och brukar datorns hjälp! Katastrof! Festligt, och djupt mänskligt, blir det också när det tydligt framträder att människan inte kan inte hantera gudomlighet och allsmakt i sitt fallna tillstånd. Vi ska nog vara glada att vi blott och bart är människor och att vi genom bön får överlämna beslutsfattarjobbet till Gud som är expert på området!
”Bruce den allsmäktige” är en lättsam komedi men med sällsamt intressanta frågor som belyser frågor som verkligen tangerar den kristna tron. Det var länge sedan ”uppbyggelse” var så här kul!
Så har vi då uppföljaren: Evan den allsmäktige. Inte lika bra som ettan – naturligtvis – men absolut inte så dålig som sitt rykte. Uppbygglig kontextualisering av Noas berättelse till nutid då kongressledamot Evan förvandlas till Noa och som måste varna för den kommande syndafloden. Passande nog landar arken framför Kongressen och vi serveras lite slängar åt amerikansk miljöpolitik och Mammons grepp över USA. OK specialeffekter och flera festliga scener. Men själva upplägget för komedin gör att den ofta blir ”too much” och aldrig kan bli särskilt trovärdig eller realistisk. Men så länge Kristus predikas, eller hur var det nu igen ? Fritt översatt: Så länge poängerna kommer fram och vägen dit är underhållande!)
Carl-Johan R Freed