USA 2018, Regi: Joel Edgerton (Universal)
Mellan nåd och sanning
Inför filmtipset våren 2020 i Dagen satte jag lite lekfullt rubriken ”Tre b-filmer med aktuella ungdomsteman – b som i ”boyhood”. De andra filmerna är ”Beuatiful Boy” och ”Boyhood”. Dock är det ingen lek i filmerna – barndomens lekfullhet har bytts ut mot ångest och brottningskamp kring stora frågor i livet.
”Boy Erased” är berättelsen om hur Jared som 19-åring outas som gay för sina mycket kristna föräldrar. Han ställs inför valet att antingen förskjutas av familjen eller delta i kyrkans konversionsterapi för att ”bota” hans homosexualitet och omvända honom till heterosexuell.
Detta skakande drama har en trio lysande aktörer i huvudrollerna: Joel Edgerton (även regi), Lucas Hedges och Nicole Kidman. Det bygger på verkliga biografiska händelser omgjorda för vita duken. Enligt uppgift är det också ett hjärteprojekt för Edgerton. I den HBTQ-era vi lever i är det naturligtvis givet vilken sida tittaren i slutändan ska ”heja på”. Men det är ändå förvånansvärt balanserat och inkännande skildrat.
Trots föräldrarnas djupa övertygelse är de inte bara porträtterade som
fundamentalistiska monster helt utan känslor. Mycket tack vare Edgertons och Kidmans finstämda spelstil. Och nog är det så – vi kommer alltid att tänka olika i etiska frågor. Ibland förändrar man sin övertygelse med tiden om man får goda argument – men inte alltid. Och då måste båda sidor göra vad man kan för att uppbåda ömsesidig förståelse och respekt. Detta om något borde vara tecknet för sann tolerans. För till syvende och sist handlar det inte om torra teoretiska moralfilosofier utan om livet med dessa mångfacetterade aspekter.
Filmen blir också en viktig påminnelse om att hålla rågångarna mellan fostran och det som kan karaktäriseras som övergrepp. Att alltid älska och bekräfta sitt barn även om man inte alltid kan stämma in i den unges livsval eller enskilda handlingar.
Carl-Johan R Freed