Norge 2018, Regi: Tuva Novotny (Nordisk film)
Att tackla psykisk ohälsa
Filmer inleder med en till synes helt vanlig norsk familj. Men så en dag rämnar allt. Den tonåriga dottern hamnar i akut kris (jag ska inte avslöja mer än så). Såväl mamman som pappan dras in i denna kamp som drabbar hela familjen. Vi får möta olika sorters sorgereaktioner och strategier för att arbeta med sin sorg, ilska, frustration och alla frågor.
Egentligen ligger inte fokus så mycket på VAD som sker och VARFÖR utan på HUR vi – både offer och medberoende – hanterar livets svårigheter. Många filmberättelser från t ex 1960- och 70-talet handlade specifikt om alkoholism, drogmissbruk eller skilsmässa och hur man konkret får bukt med en specifik problematik. I nyare filmer är det mer komplext. Ibland vet inte huvudpersonen varför hen egentligen mår som den gör. Ofta är det många rottrådar som tillsammans bildar en väv av ohälsa och det kan vara svårt att helt nysta upp detta. Istället ligger fokus mer på hur man ska hantera och överleva den uppkomna situationen. Och sedan – när andra tider kommer och man mår bättre – kan man kanske se klarare vad det var som gjorde att man mådde dåligt. Olika former av ätstörningar är typexempel på detta.
I Tuvas långfilmsdebut som hon också skrivit själv ställs livsavgörande frågor: Hur kan vi som vuxna, föräldrar och samhälle hjälpa barn och ungdomar att dela med sig av sina innersta tankar, när idealet är att vara lyckad och framgångsrik? Här har den kristna församlingen en viktig uppgift att samtala utan pekpinnar i en varm och trygg miljö, där de unga tillåts tänka högt om livet och pröva tankar inför framtiden.
Carl-Johan R Freed