NÅGRA FÖRSÖK TILL GESTALTNING!
Från och till har det producerats filmer med Bibeln som bakgrund. En särskild topp märker vi på 1950-talet i Hollywood då färgfilmen och effekterna kunde användas för att illustrera stora, bibliska epos. Kanske fanns också, efter andra världskrigets slut, en längtan efter moral, trygghet och historisk förankring. Vi ser överhuvudtaget då ett uppsving av kostymdramer och historiska epos. Man kunde alltså effektivt para ihop den nya tekniken med folkmassans behov och tjäna pengar på resultatet. I många fall, inte minst med bibliska eller religiösa filmer, sökte man tilltala både den fromma publiken och den underhållningslystna – eller rent av försökte man tillfredsställa de båda behoven samtidigt i form av uppbyggelse och dramatik i förening. Låt oss se på några exempel!
Långt innan TV4 visade sin serie ”Bibeln” gjordes det ibland enstaka filmer utifrån bibliska berättelser eller karaktärer hämtade från Skriften. Ett sådant exempel är Simson och Delila (Samson and Delilah, USA 1949, Regi: Cecil B. DeMille, kommer på DVD). En ganska klassisk rendering, lite matinéartad, färgfull och rätt tjusig. Men man kan fundera på anledningen till att just denna historia så ofta fått utrymme. Gudstron och det gudomliga ingripandet ligger mer i bakgrunden. Centrum kretsar istället kring en dubiös kärlekshistoria, svek och förräderi samt hämnd och ond bråd död. Att observera är alltså att det är ganska vanligt att man väljer de minst anstötliga bibliska berättelserna eller, som i detta fall, historier som går att omtolka eller lägga en annan betoning på än den rent andliga.
Ett liknande exempel är en filmatisering av vår egen Pär Lagerkvists bok Barabbas. I filmen Barabbas (USA 1961, Regi: Richard Fleischer, Nordisk film) får vi följa mannen som frikändes fastän han var skyldig emedan Jesus dömdes oförskyllt. Boken och filmen är, omedelbart sett, ett slags andligt-existentiellt drama om skuld kontra förlåtelse, om dom respektive frigivelse. I personlig mening handlar det naturligtvis om Lagerkvist, författarens, egen brottningskamp och uppgörelse med barndomens kristna tro – och den saknad och vilsenhet som följer. I vidare mening är det en skildring om hela det moderna, västerländska samhällets framväxt och parallellt med detta sekulariseringen och dess effekter på människor när de förlorar sin gudstro och de naturliga sammanhangen i tillvaron.
I romarrikets tid utspelar sig naturligt Romarrikets fall (The Fall of the Roman Empire, USA 1964, Regi: Anthony Mann, Atlantic). Här är den kristna tron mer som en delkomponent i berättelsen. Kristendomen fungerar här som en bakgrundsfond och istället fokuseras det romerska riket och dess kejsare, folket och soldaterna, maktkampen och den politiska splittringen. Till viss del kan man få en bild av den miljö och kontext de första kristna generationerna tvingades verka i (se också en lite utförligare utläggning under Gladiator). Kanske är den här typen av filmer inte helt historiskt korrekta men detta kompenseras ofta av att de är stilfullt fotograferade i starka femtiotalsfärger, aktörer bär välsydda tidstypiska kostymer och annat som höjer s k ”production value”.
Självklart att nämna är också biografier som relaterar till kristen tro och historia. Två välkända, sevärda och välgjorda sådana är Ben-Hur (USA 1959, Regi: William Wyler, Warner) och Spartacus (USA 1960, Regi: Stanley Kubrick, Universal). I makalösa stridsscener och bland fantastiska kulisser och rekonstruktioner, fjärran från nutida animeringar och datortricks, får vi följa den judiske Ben-Hurs och den upproriske slaven Spartacus öden.
Några exempel bland många andra. Leta gärna upp ytterligare varianter på egen hand! Se, jämför med den kristna tron och skärskåda filmens tolkningar av t ex biblisk miljö eller det bibliska persongalleriet och fundera över de lärdomar som kan dras!
Carl-Johan R Freed