Babettes Gaestebud, Danmark 1987, Regi: Gabriel Axel (Nordisk film)
”Idel godhet och nåd skall följa mig”
Detta är en modern klassiker från 80-talet, som numera finns tillgänglig också på DVD. Denna Oscarsvinnare för bästa utländska film bygger på en Karen Blixen-novell. Och den tål verkligen att ses om.
Om jag säger ”symbolisk film” eller ”symboliskt berättande” – vad menas då? Jo, många filmer är inte så direkta och entydiga som vi är vana vid från mainstream-film från Hollywood. Allt som sker är inte vad det till synes verkar vara. Den yttre berättelsen, ramhandlingen, döljer ofta djupare teman i ett slags inre berättelse. Det som sker på ytan, det som syns och visas på filmduken, är ofta underordnat ett inre skeende som inte alltid är logiskt, rationellt eller sammanhängande. Inte sällan får stämning och atmosfär stor betydelse, liksom känslouttryck och karaktärer, poesi och bildberättande. Den stora poängen är sällan ett rätlinjigt budskap eller en enkel historia. Filmens ”syfte” ligger snarare på ett djupare, mera omedvetet plan eller i drömmarnas värld. Nu finns det olika typer av ”symboliska filmer”. En del kan kanske kallas allegorier, andra liknelser, åter andra poetiska osv. ”Babettes Gästabud” rör sig fritt över dessa fält.
Titeln avslöjar en del av handlingen. Vi befinner oss på Jylland i Danmark för många år sedan. Det är ett kargt, kyligt landskap där religion och traditioner binder samman människor – likaväl som binder dem. En liten trogen kyrkoskara finns kvar efter grundarens död. Dock träter man en del men prästens döttrar gör vad de kan för att hålla sams i gruppen. Så en dag dyker Babette upp – en kvinna från ”världen” (i dubbel mening). Babette är en fransyska som tagit sin tillflykt tillfälligt i Danmark och flyttar in som husa hos de båda ungmödrarna. En dag får hon en oväntad penningvinst via ett lotteri som hon bestämmer sig för att inte behålla för sig själv. Istället ställer hon i hemlighet till med tidernas brakfest för församlingen och dess vänner – egentligen helt utan synbar anledning. Och vilket kalas det blir…
En synnerligen enkel historia i grunden, långsamt och stillsamt berättad. Men den är väldigt vacker med ett fint foto och ett underbart danskt landskap. Själva berättelsen skapar många funderingar och tolkningsmöjligheter. Handlar det om godhet och nåd? Behovet av botgöring eller goda gärningar? Eller tvärtom – att våga ta emot gåvor, ynnest och oförtjänta välgärningar? Om att både ge och ta emot andras kärlekshandlingar och vänskap utan baktankar? Är det rent av en Kristus-allegori vi möter? Gästabudet med Babette där hon själv är värd med tolv gäster formar konturerna av Jesu nattvard med sina lärjungar. Och i överförd mening också en bild av ett himmelskt bröllop.
Babettes handlande utgör i alla fall ett slags Kristus-mönster att ta efter där lag möter nåd. Kanske kan man dra det så långt som att Babette i Kristi efterföljd ingjuter hopp, tro, mod och glädje – också i en tynande kyrkoförsamling. Maträtterna och miljön vimlar av klassiska symboler: fisken (ICHTYS) är ju Jesus själv, vinet Kristi blod osv. Och notera att de gamla kvinnorna heter Martine och Philippa (efter Luther och Melanchton!) och lever ett ödmjukt, kristligt och fromt liv i sin fars, den omtyckte karismatiske prästen, efterföljd. Det är som att havet och jorden som omger den lilla byn möter himlen i bildsekvens efter bildsekvens. ”Allt kan ske i denna underbara värld”, säger Jarl Kulles militär i sitt tacktal kryddat med många fina citat och anspelningar på det bibliska temat ”NÅD”.
En film att se ännu en gång för att finna nya lager och vinklar. Den är inte entydig utan på alla sätt mångfacetterad och – vill jag hävda – driver en fascinerande Kristus-linje rakt genom (även om regissören i intervjuer inte velat specifikt detta). Själv kan jag inte se det på annat vis. Se och bedöm själv! Låt dig svepas med i en sinnlig måltid som påminner om de himmelska rätterna och den måltid när vi lägger oss till bords en gång i evigheten!
Carl-Johan R Freed